Hoppets Stjärna

Så där ja. Då är man på plats i Haiti igen. Landade i söndags eftermiddag. Somna tidigt men jag glömde myggnätet. ajajajaj. Ser ut som en gammal Hollywoodstjärna med för mycket botox. Bara bita i det sura äpplet och lära sig. Som tur hade doktorn som besöker Hoppets Stjärnas projekt bra krämer i lager, han var också drabbad.

Måndag var första dagen i fält. Vi besökte två av de tre barnhemmen vi jobbar med; Girls Home och Boys Home. Välskötta barnhem, speciellt tjejernas. Fina lokaler, bra personal. Man ställer krav på tjejerna men i gengäld så får de fina möjligheter. Tyvärr var vi där kort tid mesta tiden för dagen spenderades på pojkarnas barnhem. Deras skolgård precis som tjejernas har blivit ett tältläger. De 31 pojkarna tas väl omhand. De sover nu alla i tält. Troligen kommer man bygga tillfälliga ordentliga sovsalar för dem, tills man bestämt om man ska flytta in i huset igen. Många här i Haiti har nu riktiga tunga känslomässiga trauman. Generellt sätt så har de minsta barnen upp till 7-8 års ålder klarat sig bättre än de äldre barnen.

Dagens bild får bli på denna lilla tjej som var i ett av tältlägren. Hon posade lite olika poser.

Läs mer

Dag 4
Går upp 5.30 varje dag och går igenom vad vi ska ha med oss till de olika byarna. Vi har så väldigt lite material att jobba med så man vill inte glömma något. Jag har inga förväntningar på vad vi ska få se idag. Det är bäst så. Som en klok kvinna sade till oss; ”Have your mind on zero.
Johanna

Dag 2
Under resan till Haiti hade jag förberett mig mentalt för vad som väntade på oss. Jag hade planerat att jag skulle lyssna, känna och behandla. Dessutom skulle jag dokumentera. När jag steg in i skolan där vi skulle träffa våra första patienter, var det som en vägg kom emot mig. Detta skulle inte gå. Vi skulle inte kunna ha våra traditionella roller. Läkare - sjuksköterska. Organisationen hade gett 50 nummerlappar till byborna. Men det kom 112. Vi jobbade på hela dagen.  Och jag kände mig glad. Jag kände mig upprymd. Det är det här jag vill göra.
Johanna
 

Dag 1
Resan till Dominikanska Republiken var lång. Inga problem tyckte vi. Sedan skulle vi åka buss därifrån till Haiti. 6 timmar skulle den resan ta, den tog ca 8 timmar. När vi kom till gränsen var det som att komma till en krigszon. Kaos, bara kaos. Vi försökte ta in allt vi såg, men det är helt omöjligt. Det går inte att beskriva med ord.
Johanna

Jag fick nyheter från vårt team i Haiti att skolan i Rigaud har startat upp igen. Mest för att aktivera barnen. Utbildningen sker utomhus. Jag har bara varit i Rigaud en gång, 2005. Jag träffade då bland annat Sephora Belony. Det var en pigg och glad liten tjej. Trots sin ringa ålder hjälpte hon till med många sysslor hemma. Ska bli kul att se om jag kan träffa henne igen när jag åker ner till Haiti nästa gång.

En bild här och fler om ni klickar på läs mer.

Läs mer

I programmet Människor & tro den 12 februari berättar jag om min tid på Haiti, lyssna gärna på den.

Till programmet

Jag var på Haiti första gången 2005. Då visste jag knappt vart Haiti låg någonstans. Allt var nytt, spännande och intressant. På vägen upp i bergen en dag så passerade vi denna mjölkservice nära en marknad. Färsk mjölk kostade då cirka 70 öre för glassflaskan och lite mer för plastbehållaren.

En bild till från Bois Negresse. Denna tog jag när Hoppets Stjärna delade ut hjälppaket efter naturkatastrofen 2008. Hon stod i den långa kön och väntade när vi kom. Efter någon timme kom utdelning igång. Det tar lite tid att få ordning på allting så att det blir bra. Äldre och gravida i en kö osv. Den lilla tjejen med de färgglada kläderna fick också ett paket bestående av bland annat en säck ris, en påse bönor, matlagningsolja med mera.

Denna bild är också från Bois Negresse-området. På vägen ner för den relativt branta sluttningen till skolan så möte vi Jermel, 12år. Hon hade aldrig satt sin fot i en skola. Hon kunde varken läsa eller skriva. Hon gick till skogen varje dag för att samla in ved och eventuell frukt till familjen. Vilken framtid har hon, hennes syskon och så småningom hennes egna barn. Tragiskt!

Detta är och kommer vara ett problem för Haiti. Över 50% är analfabeter. Något måste göras. Vi måste alla hjälpas åt och se till så alla barn i Haiti får gå skolan. 

Den enda gången jag varit i Bois Negresse än så länge var mycket intressant. Promenaden genom skogen långt upp i bergen gav ett annat perspektiv av Haiti. Lokala marknader, frisk luft, vacker natur. Det var en stor kontrast mot urbana Port-au-Prince.

Jag var i Bois Negresse för kort tid. Men jag träffade många fantastiska barn på skolan. Jag hoppas jag kan åka tillbaka dit någon gång i framtiden. Nedan en bild av en liten tjej som bara stod i klassrummet och väntade på att lektionen skulle komma igång.

Läs mer