Hoppets Stjärna

Dag 2; lunch.

Filmat och plåtat. Gissa hur många sms jag fått från redaktionen om bilder? Fel, gissa igen.

Har nu att välja på att åka till plats med Internet eller stanna och dokumentera mötet med FN som plötsligt efter 10 dagar fått på sig brallorna och kommer hit kl 13.00 för att ta över samordning och ledning för allas vårt arbete här.

Läs mer

Dag 2; förmiddag
Vaknar till litet skalv och knäckebröd med räkost. Varmt. Filmning och foto börjar på allvar, Hoppets Stjärna skickar uppfordrande sms, vill ha bilder NU! Tänk att alla redaktionschefer är likadana...

Lika mycket verksamhet runt sjukhuset som inne, ser ut som efter ett fältslag (ja, det KOMMER bilder...). Orättvist många drabbade barn som behöver hjälp och tröst. Ni vet vad ni kan göra, eller hur?
Ska nu ner en våning (vi "bor" på taket") och plåta våra fantastiska teammedlemmars arbete i op-salar och vårdrum.
Lyckas kanske få hem några bilder, ett par timmars bilfärd till hotell med Internet, men trafiken är ingen lek, med totalt raserade hus och folk som till synes irrar helt planlöst. Måste sluta skriva nu, annars får jag ilsket sms från Lennart igen...

Bosse

Rapport från Gunnar 21/1 2010
Läkarteamet var skakat när de anlände. Det har varit en kaotisk resa för dem in i Haiti. När vi kom fram låg sjukhuset i mörker, de bar in sina grejer, alla tog sitt och det var ordning och reda. De sov på taket under bar himmel natten mot torsdag.

Alla kontakter för att driva verksamheten finns. Alla läkare och deltagare i teamet är proffsiga. De började jobba i morse. Patienterna ligger på gräsmattan utanför. Ibland dör patienter som inte hunnit får hjälp. Anhöriga tvättar och vakar över dem som väntar på vård eller mottagit vård. De måste ibland utföra amputationer. På grund av kulturen vill många hellre dö än bli amputerad. Läkarna måste hela tiden göra prioriteringar om vad och vilka de ska behandla. Våra svenskar har pondus. Andra läkarteam stannar en dag eller två, detta team stannar i en vecka. De får de bästa operationsrummen.

Både jag och Tony känner oss väldigt trötta. Men jobbet blir gjort, det är det viktigaste. Gunnar

Dag 1; midnatt.
Nya normer skapas i kaos. Är fyra amputationer, rum fyllda med svårt skadade och människor som dör för att de inte  får vård i tid, normalt? Vad händer med den 4-åriga flickan som nu är enbent, vem fixar en protes åt henne? Samtalsämnen under stjärnhimlen i vårt läger saknas inte.
I stunden hörs både skrik och skott utanför sjukhuset. Små efterskalv har redan blivit ett normalt inslag i vår nya vardag.  Människan är  märkligt anpassningsbar...
Idag har vi räddat liv, lindrat plågor, skapat vårt basläger från ingenting, konstaterat att världen är orättvis och att myggen är ungefär lika irriterande som hemma. God natt!
Bosse

Dag 1, em
En helt otrolig struktur börjar skönjas för oss i detta kaotiska inferno. Alla gör allt, inga byråkratiska eller hierarkiska hinder, sköterskor opererar, läkare kastar sig mellan patienter och logistik, tekniker och fotografer (yours truly) flänger mellan op-salarna samtidigt som pastorer bygger tak över våra enkla boytor...

Vi är ett par hundra volontärer från jordens alla hörn som samarbetar för en enda sak - att minska lidandet som katastrofen medfört.

FN skulle kunna lära sig massor om internationellt samarbete här...
Gud välsigne er därhemma som är med oss både i handling och i tanke. (Även en ickereligiös kan i stunden känna vördnad för det okända i denna ömsinta miljö...)

Dag 1, fm
Efter 42 timmars resa är jag på plats i Port au Prince, mitt i det svårast drabbade området på ett befintligt men jordbävningsdrabbat sjukhus.  Våra 3 läkare och 4 sjuksköterskor gör nu en inventering bland de svårt skadade som ligger på gräset utanför och väntar på vård. Under dagen har det varit efterskalv vilket resulterade i att patienterna släpades ut från byggnaden. Just nu är vårt svenska team de enda kirurgerna på sjukhuset. Människor dör runt oss i brist på vård.
Första ingrepp en amputerad fot = ett räddat liv.
Varmt...

Under tisdagen tog vi beslutet att vårt läkarteam skulle mötas upp i Dominikanska Republiken. Jag och Tony hoppade in i bilen och lämnade ett Port-au-Prince i förödelse bakom oss för att snart återvända. Väl framme i Santo Domingo sov vi två timmar i bilen, en behövlig sömn, i väntan på teamet. De var fullastade med prylar. Eftersom de landade strax för midnatt spenderade vi några timmar på ett vandrarhem. Onsdag morgon lastade vi lastbilen vi fixat. Vi kör i kolonn, jag en timme före de andra med dokument så teamet inte behöver sitta fast vid gränsen eller annan spärr. Vi möter upp och får hjälp av en FN-konvoj för vidare transport.

Runt 16.00 på eftermiddagen rullar vi åter igen in i Port-au-Prince, denna gång med ett läkarteam bestående av 9 personer samt en kameraman. Nu sätter vi igång teamet för att bistå de drabbade.

Gunnar Hällgren

Läs mer

De senaste dagarna har varit omtumlande för Hoppets Stjärnas organisation. Vi har folk på plats som jobbar i stort sett dygnet runt. Tungt jobb för alla inblandade.

Dock har våra insatser kommit i gång ordentligt. Läkarteamet är på plats under onsdagen och kan påbörja sitt arbete direkt vid ankomst. Tyvärr tar allt tid på grund av den obefintliga infrastrukturen. Den har alltid varit dålig men nu är den helt borta.

Nedan lite bilder som vår personal tagit. Mer kommer när de har tid och det går att skicka. http://www.flickr.com/photos/34155442@N06/sets/72157623111314525/

Läs mer

Ni har sett de hemska bilderna. Ni har hört de förtvivlade skriken. Ni har sett de otroligt fattiga människorna på Haiti drabbas ännu en gång. Hur många omkomna? 100.000? 200.000? Otroliga siffror i vilket fall som helst.
Kan alla gripande foton göra nytta? Kan bilderna rädda liv? Kan de leda till förståelse, inspirera någon att hjälpa till? Kan de öppna dörren för empati hos andra att hjälpa till? Jag tror det! Jag hoppas det! Jag hoppas att även du vill hjälpa till! Gå till www.hoppetsstjarna.se eller skicka sms med text HAITI till 72930.
Bilderna nedan är tagna av Hoppets Stjärnas personal på plats.

Fortsätter arbetet med rekognosera läget. Strukturen på insatserna från omvärlden är under all kritik. Människor och organisationer gör så bra de kan men kommunikationen och samordningen verkar ha svårt att fungera. Det är svårt, om inte omöjligt, att få en tydlig bild av situationen. Har funnit en organisation vi kan samarbeta med nu, som vårt läkarteam kan jobba med. Förhoppningsvis kan de även bistå med väpnad transport från Santo Domingo till ett Port-au-Prince i kaos. Tyvärr har vi ett begränsat antal fordon i vårt team. Samt en begränsad tillgång till bränsle, vilket minskar antalet resor med fordon och därmed även samordningen. Vi ska lösa det under morgondagen. 

Nu måste vi sätta igång, vi måste ta reda på mer information om varje projekt Hoppets Stjärna har ute i landet. Vi måste få en ännu bättre bild av behovet så vi kan sätta igång ännu fler insatser.   - Gunnar Hällgren, Katastrofchef Hoppets Stjärna

Läs mer