Jag har skrivit flera inlägg om allt fint arbete man gjort lokalt här i Chaco i norra Argentina. Det är vattenledningar, hälsoklinik, husbyggen, yrkesskolor, studiestöd och mycket mycket annat. Allt fler ungdomar kommer ut i arbetslivet, ni kanske sett videon med Veronica Carmelo. Det finns så många fler ungdomar (och äldre) som kommit lika långt och även längre. Det kommer notiser och videos på det också.
Det går framåt på många sätt på många olika plan. Det är tredje gången som jag är här. Och jag ser tydligare förändringar bland indianerna. De är mer sociala än för sex år sen då jag var här för första gången. De är mer öppna, det är ok att ställa upp på en frågestund, det är ok att ställa upp på bild etc. De själva tar kontakt också. Jag tror så klart att det är många faktorer.
En är att de som kommit ut i arbetslivet och blandats upp i samhället öppnat upp och föregått med gott exempel. Förr satt indianerna i reservaten och var rädda och blyga.
En annan anledning att att flera barn ungdomar har tillgång till teve, skola, dator, och Internet. Facebook har penetrerat sig även ner till kidsen i byarna runt Saenz Pena. Jag trodde ungdomarna frågat mig om mitt namn för att de var kul att ha. Tre timmar senare ligger det en vän-förfrågan på Facebook. Intressant!
En tredje är att myndigheterna insett att de måste hjälpa minoritetsfolken. De kan inte nobba dem när det gäller utbildningar och anställningar på olika nivåer, vilket var vanligt förr. Visst, rasism finns i samhället fortfarande. Dock är samhället här i Saenz Pena mer integrerat idag. Där får familjen Johansson ta åt sig en del av äran. De har hjälp till stötta indianerna ordentligt.
En sak som jag fick höra från en lärarinna jag känner här är att indianbarnen har lättare att lära sig engelska än "kriolerna". Det är verkligen intressant att höra.
Det är en lång väg att går men jag gissar att de som är fadderbarn idag kommer bli ännu mer utbildade, ännu mer sociala, och ännu mer integrerade. Det kommer ta tid, och Hoppets Stjärna kan hjälpa dem på vägen som de gjort i nästan 40 år. Det tar tid men det blir resultat!
En bild på mig med glada barn häromdagen:
