Hoppets Stjärna

I programmet Människor & tro den 12 februari berättar jag om min tid på Haiti, lyssna gärna på den.

Till programmet

Uppdraget här på Haiti närmar sig sitt slut. I morgon bitti åker jag och hela läkarteamet med buss till Dominikanska Republiken. Teamet har varit oerhört pressade av den extrema situation som rått. De har varit i ständig tjänst 18 timmar per dygn med operationer, tårar och ännu mer operationer.

Det mesta har varit amputationer. Stympade lemmar har packats i svarta plastsäckar och förts bort.

Läs mer

Rapport från Gunnar 21/1 2010
Läkarteamet var skakat när de anlände. Det har varit en kaotisk resa för dem in i Haiti. När vi kom fram låg sjukhuset i mörker, de bar in sina grejer, alla tog sitt och det var ordning och reda. De sov på taket under bar himmel natten mot torsdag.

Alla kontakter för att driva verksamheten finns. Alla läkare och deltagare i teamet är proffsiga. De började jobba i morse. Patienterna ligger på gräsmattan utanför. Ibland dör patienter som inte hunnit får hjälp. Anhöriga tvättar och vakar över dem som väntar på vård eller mottagit vård. De måste ibland utföra amputationer. På grund av kulturen vill många hellre dö än bli amputerad. Läkarna måste hela tiden göra prioriteringar om vad och vilka de ska behandla. Våra svenskar har pondus. Andra läkarteam stannar en dag eller två, detta team stannar i en vecka. De får de bästa operationsrummen.

Både jag och Tony känner oss väldigt trötta. Men jobbet blir gjort, det är det viktigaste. Gunnar

Under tisdagen tog vi beslutet att vårt läkarteam skulle mötas upp i Dominikanska Republiken. Jag och Tony hoppade in i bilen och lämnade ett Port-au-Prince i förödelse bakom oss för att snart återvända. Väl framme i Santo Domingo sov vi två timmar i bilen, en behövlig sömn, i väntan på teamet. De var fullastade med prylar. Eftersom de landade strax för midnatt spenderade vi några timmar på ett vandrarhem. Onsdag morgon lastade vi lastbilen vi fixat. Vi kör i kolonn, jag en timme före de andra med dokument så teamet inte behöver sitta fast vid gränsen eller annan spärr. Vi möter upp och får hjälp av en FN-konvoj för vidare transport.

Runt 16.00 på eftermiddagen rullar vi åter igen in i Port-au-Prince, denna gång med ett läkarteam bestående av 9 personer samt en kameraman. Nu sätter vi igång teamet för att bistå de drabbade.

Gunnar Hällgren

Läs mer

Fortsätter arbetet med rekognosera läget. Strukturen på insatserna från omvärlden är under all kritik. Människor och organisationer gör så bra de kan men kommunikationen och samordningen verkar ha svårt att fungera. Det är svårt, om inte omöjligt, att få en tydlig bild av situationen. Har funnit en organisation vi kan samarbeta med nu, som vårt läkarteam kan jobba med. Förhoppningsvis kan de även bistå med väpnad transport från Santo Domingo till ett Port-au-Prince i kaos. Tyvärr har vi ett begränsat antal fordon i vårt team. Samt en begränsad tillgång till bränsle, vilket minskar antalet resor med fordon och därmed även samordningen. Vi ska lösa det under morgondagen. 

Nu måste vi sätta igång, vi måste ta reda på mer information om varje projekt Hoppets Stjärna har ute i landet. Vi måste få en ännu bättre bild av behovet så vi kan sätta igång ännu fler insatser.   - Gunnar Hällgren, Katastrofchef Hoppets Stjärna

Läs mer

När man arbetar med katastrofinsatser och lidande bortom allt förnuft gäller det att hålla en personlig distans för att kunna vara produktiv och inte låta känslorna ta över. Som jag brukar uttrycka mig; man måste vara iskall. Men ibland är det svårt. Som idag. Tidigare i veckan befarades Tonys syster, Raymonde Lochard, och hennes två barn vara döda. Senare fick vi veta att de fortfarande levde, fysiskt oskadda, men begravda under sitt eget raserade hus i Port-au-Prince. Idag besökte jag och Tony platsen där de 6 våningarna störtat ned, med levande människor under. När jag och Tony står där, medvetna att hans syster och två barn ligger begravda under rasmassorna framför oss... Ja, då är det svårt att vara "iskall". Då kommer känslorna...

Jag bifogar en bild på det raserade huset

Läs mer

Nu har jag spenderat min första eftermiddag och natt i Port-au-Prince, Haiti. Vi sov på taket på Tonys hus. Det står helt klart att vi måste arbeta efter två pararella linjer. Dels har vi ju den ordinarie verksamheten med skolor och fadderbarn. Vi måste snarast få en uppdaterad status hur läget är för att bistå dem. Men vi måste och hitta vägar att hjälpa människor akut! Det som verkligen är akut är det skriande behovet av läkare, sjuksystar och sjukvårdsmateriell. Det läkarteam som reser ifrån Sverige på tisdag för att stärka insatsen är rätt form av insats just nu. Nu ska vi klara ut hur vi på bästa sätt kan använda detta sjukvårdsteam. 

Gunnar Hällgren, Haiti

Rapport från gränsen mellan jordbävningsdrabbade Haiti och Dominikanska Republiken: Här råder kaos. Vi hyrde tidigare idag en stadsjeep av en privatperson, för att ta oss över gränsen. Vi har blivit försenade. Det är en massa bilar här och flera olyckor har inträffat, de kör som galningar. Det är tryck från bägge håll.

Vårt kontor inne i Port-au-Prince är för skadat. Vi måste finna ett nytt ställe att bo på och bygga upp en bas för verksamheten. Nästa steg blir att klara ut logistiken. Nu är det viktigaste att ta frågorna när de dyker upp, hur vi än planerar kommer det troligen bli annorlunda i alla fall. 

Nu gäller det att vara iskall i denna komplicerade situation. Vi måste ha kontroll över vad vi gör. Det går inte att skicka in läkare och sköterskor utan att veta något om säkerheten, vatten med mera. Samverkan med de andra hjälporganisationerna på plats är av största vikt i dagsläget. 

Läs mer

Landade idag eftermiddag, lokal tid, i Santo Domingo, Dominikanska Republiken. Grannland till ett Haiti som drabbats hårt av en jordbävning. Fick möjlighet att åka direkt in i Haiti tillsammans med Lars Palmgren från Svergies Radio, men fick order att stanna över natten för att lösa logistiken för framtida hjälpsändningar. Vi har fått bekräftat att vi har gratis flygtransport ifrån Skandinavien till Santo Domingo med Fritidsresors charterkärror, flera flygningar som tar 5 ton hjälpmaterial varje gång. Har under eftermiddagen träffat Carlos Aybar. Han är Operations Manager på logistikföretaget DAMCO. Vi jobbar för en lösning gällande logistik och transport av hjälpsändningar med lastbilar in i Haiti från Santo Domingo. 

Senare ikväll kommer Tony Boursiquot  möta upp mig innan vi tar en hyrbil och förlyttar oss mot katastrofens centrum.

Gunnar Hällgren, direkt ifrån Dominikanska Republiken.