Nej minsann, där går gränsen! Om jag åker taxi så väljer jag ett bolag med fasta priser! Innan jag liver in i bilen så vet jag vad det kommer att kosta.

Men när resan kostar 300 rubel och jag betalar med en 500-sedel och chauffören "inte har växel" så blir det problem!

Finns ingenting att göra när man sitter i bilen och ska betala. Man betalar och går ut bara!  Sen tar man registreringsnumret, helst så att chauffören ser att man gör det. Man ställer sig framför bilen med papper och penna i handen och hoppas att han inte kör rakt fram! Därefter kontaktar man TAXIBOLAGET! Det gjorde jag, med hjälp av Alyona, min tolk.

Mina kolleger hade lovat att lämna mina väskor på hotellet igår. Jag förvarar en del saker här som är onödiga att släpa på var gång. Tandborste, schampo, hårblås, inneskor, skrivare och lite annat. Men inga väskor fanns här. Ringde för ett par timmar sedan och frågade var väskorna var? De kommer till hotellet inom en timme! Bra! Men det var två timmar sedan. Längtar efter min tandborste.

Längtar efter min skrivare också, den skulle jag haft nu för att skriva ut det jag ska prata om efter lunch!

Men så livet i Ryssland. (Det här med tandborsten är bara bluff, jag hade en extra med mig för jag vet att saker aldrig fungerar och schampo finns på hotellet.)

Det första av årets tre sommarläger på Spare är avslutat.  Trots att jag arbetat i Lettland och för Hoppets Stjärna i många år är det första gången jag är här.  Det passade bra eftersom jag nu arbetar heltid på Hoppets Stjärna och behovet av support till föräldrar som har barn med autism är stort.  Ivars och Liana frågade om jag hade möjlighet att komma och delta på ett eller två läger och valde att samla så många barn med autism som möjligt till dessa två läger. Lägret hålls på Spare specialskola som ligger ca 80 km nordöst om Riga. Standarden skulle kanske inte accepteras i Sverige. Här går normalt ett 100-tal barn, som nu har sommarlov. Det är 12:e året som Velku fonds arrangerar sommarläger här.

Ja, det är inte jag som är den gamla damen….. jag dansar inte heller på gatorna……

Ja, det är någon slags internationell dag som firas i samband med vår nationaldag.

Man blir ju lite rädd att gå ut på gatorna. Vet att vi är tre svenskar i Kaluga och ca 350 000 invånare. DET kan verkligen urarta!

Har nu varit i Kaluga två veckor, det har varit ett par tuffa veckor! Möten med myndigheter, möte med ”kommissionen”. Två dagars seminarium på ett stort barnhem.  Tre dagars seminarium på universitet. Pratar mycket om kommunikation och ADL. ( ADL = vardagsaktiviteter som att äta, klä sig och klara toalettsituationen)

Vaknade av en konstig känsla! Som om sängen flyttade sig. Hade haft svårt att sova tidigare under natten. Somnade först vid 3-tiden.  Konstigt eftersom jag var trött och hade sovit så bra på hotellet tidigare nätter. Nu vaknade jag redan 5.30 av att sängen liksom flyttade sig.
Billarm gick igång, liksom hundarna. Märkligt, jag hade under natten faktiskt reagerat på att hundarna skällde mer än vanligt. Trodde det var därför jag inte kunde sova.
Nu fick jag användning för vad jag lärt mig i teorin. Stanna på rummet, se till att ha viktiga saker inom räckhåll. Som vanligt när jag kommer till ett hotell i dessa trakter, hade jag redan kollat vilka väggar som kan tänkas vara bärande. Det blev inte värre än så! Talade med receptionen som bekräftade och sa att det var 4 på Richterskalan. Min första erfarenhet av ett skalv!

Resan till Moldavien var en smula turbulent. Jag vet att flygplan är byggda för att klara sådant, och jag vet att en gammal Fokker är rejäl! Kan inte påstå att jag blir rädd, men jag samlar liksom ihop mig lite. Blundar och koncentrerar mig på att vara lugn. Blir alltid förvånad när det finns medpassagerare som beter sig som om de åkte Berg och dalbana på Tivoli. Jublar och skriker WOW!!! Kanske är det deras sätt att ge uttryck för rädsla. 

I natt har det snöat igen, ganska mycket. Men det är några +grader på dagarna.
Igår var jag på en spännande konsert. Kul att jag kan ta mig runt för egen maskin. Skönt att vara ensam på kvällarna ibland, det blir väldigt mycket prat här! Jag läste på konsertprogrammet BALALAJKA. Ja det är inte så enkelt som det låter, att läsa ett ord på ryska. Men jag köpte en biljett och gick, utan att veta vad det var. Helt fantastiskt. Promenerade sedan hem i snöyran.