Nu är det dags att åka hem från Brasilien. Du som följt min reseblogg vet att det hänt en hel del på kort tid. Som vanligt när jag reser vill jag använda tiden maximalt. Det som är jobbigast är alla långa bilresor. Brasilien är lika stort som hela Europa och det märks när man ska åka nånstans. Har rest mer än 200 mil på vägarna och jag är tacksam över att allt gått bra. Just bilresorna är det farligaste man gör i detta jobb.
Kan ni tänka er. Idag var jag med om ett genombrott av stort format. Jag fick nämligen vara med om att hämta ut en splirrans ny Fiat Dublo till Star of Hope Brasil. För 18 månader sedan ansökte våra medarbetare om en donation från delstaten Sao Paulo att användas till ett fordon för verksamheten. För 12 månader sedan beviljades ansökan och idag kunde bilen hämtas ut. En fantastisk donation värd runt 65.000 Real (ca. 253.000 kronor)
Idag var dagen då jag och mitt team skulle få lyssna till Sveriges statsminister, Sr John Fredrik Reinfeldt. Det var en uppsluppen stämning bland de brasilianska företagarna som samlats i FIESP’s lokaler mitt i São Paulo. - Fantastiskt och underbart att Sveriges statsminister har en delegation med sig för att diskutera hur Sverige och Brasilien kan jobba tillsammans. Det har vi väntat så länge på, sade företagaren och entreprenören Ricardo Motta till mig. Temat för samarbetet var miljövänliga insatser, allt från Skanska (miljövänligt byggande) till Volvo bussar (miljövänliga transporter). Jag upplevde starkt att det var en efterlängtad insats vår statsminister Fredrik Reinfeldt stod i spetsen för.
Tisdagen på mitt Brasilienbesök startade med en underbar frukost på hotellet i Prudente. 7 olika färskpressade juicer och att antal färska frukter som Papaya, Mango, olika sorters meloner och mycket mer.
Sen bar det iväg med bilresa i nära två timmar. Vägarna är betydligt sämre i västra delen av delstaten São Paulo. Första anhalten var kommunkontoret i Pacaembu. Det enklaste kommunkontor jag sett på länge, långt från de större städernas palats.
Fick äntligen möta några av barnen vi hjälper. Inget går upp emot att få träffa gulliga, glada och sprudlande små barn på våra projekt. De brasilianska barnen ligger mig speciellt varmt om hjärtat. 30 sekunder efter att jag kom in klassrummet började barnen ropa i mun på varandra: - Tio, Tio! Venha aqui! (Farbror, farbror! Kom hit!) 30 sekunder för en noggrann koll; vem är det här? Är han snäll? Jag klarade provet snabbt, och sen var det full fart under en fantastisk timme. - 20 underbara brassebarn runt en som bara vill krama och vara nära, barn som man vet har fått hjälp genom våra gemensamma insatser... = Sann lycka!
Idag blev Santos delstatsmästare i fotboll. Motståndaren Corinthians besegrades med 2-1. Hela stan blev som galen, och bilarna tutade, fyrverkerierna exploderade över himlen och folket sprang ut på gatorna och jublade. Det är svårt och förstå hur stor fotbollen är i Brasilien. Den är nog det viktigaste av allt verkar det som. Därför tror jag att satsningen på att komplettera förskolorna med fotbollsskolor är en genial idé. Det luktar succé lång väg.
Tack för att du följer Hoppets blogg. Visst är det ett vackert namn på en blogg? Och jag insisterar på att Hopp är vackert, underbart och härligt. Hopp är livsviktigt. Hoppet om något vi längtar efter, men ännu inte kan se, kan vara skillnaden mellan framgång och nederlag. Jag har sett det i flyktingläger längs gränsen mellan Bosnien och Kroatien under balkankriget i början av 90-talet. Jag har sett det i lägren i bergen mellan Irak och Turkiet 1991, då kurderna flydde i desperation från Saddams terror. Hoppet om att nån bryr sig och tänker på en kan många gånger vara det som gör skillnaden. Hoppets Stjärna lyser. Det är vackert. Det är underbart.
Idag reser jag till Brasilien – igen. Det har blivit många resor under åren till det land där allt startade för 41 år sedan. Jag kan aldrig glömma när jag som 13-åring fick höra min pappa Erik Gunnars fantastiska berättelse om pojken han träffade i slummen i Brasilien, och hur han bestämt sig för att hjälpa barn. Dessa ord fångade mitt lilla pojkhjärta, och jag kunde aldrig släppa drömmen om att få ge mitt liv för de barn som ingen brydde sig om.
Fredag kväll
Tänker tillbaka till besöket i Dano igen....
Rektor och byledare Wallace berättade för mig idag att det var 75 barn samlade i den stora samlingslokalen den 12 januari + 2 lärare och 7 stycken som arbetade i köket. Alla fick den här dagen sluta 30 min tidigare, en lärare var sjuk och hade inte kommit till jobbet varför rektorn hade ställt in sista lektionen -15 min senare kom jordbävningen!!!
Fredag förmiddag
Idag har jag sett HOPP FÖR HAITI. Jag besökte byn Dano på Haitis fantastiskt vackra landsbygd. Allt är så fullständigt annorlunda än kaoset, oredan och smutsen i huvudstaden. Luften är ljuvlig, växtligheten underbar och den bördiga marken är utmärkt att odla på. Det finns till och med en massa träd kvar i området kring Dano. Och bergen, dalarna och utsikten... Wow! Det är lätt att förälska sig i detta landskap.
Om kakor - Copyright © 2011 Hoppets Stjärna - Alla rättigheter reserverade - Producerad i samarbete med Meimi och Lapland Online.