Ja, det är inte jag som är den gamla damen….. jag dansar inte heller på gatorna……
Är tillbaka i Riga! Vänta… här är det visst läge för en tillbakablick!
1992 såg jag filmen från de Rumänska barnhemmen på TV. Hela västvärlden upprördes! Här hade Star of Hope redan börjat sitt arbete i Iasi, men det visste jag ingenting om. Men jag visste att detta var viktigt för mig. Det var detta jag ville arbeta med! Men, som vanligt tänkte jag att, om det är meningen att jag ska göra det så kommer det till mig. Det gjorde det 1995. Då fick Landstinget i Östergötland en förfrågan om stöd till ett projekt i Preili/Lettland. Jag tackade ja omedelbart! Visserligen var det inte Rumänien, men det var ju inom samma område.
Jag har tillbringat mer än ett år samlad tid i Lettland under åren.
Landstinget i Östergötland samarbetade med Preili i 5 år. Tidigt kom jag i kontakt med Hoppets Stjärna som samarbetade med Velku Fonds i Lettland. Gjorde en del uppdrag för Hoppets Stjärna i samband med mina besök i Preili. Sedan blev det mer och mer. Rumänien, Moldavien, Kina, Ryssland!
Idag arbetar jag heltid för Hoppets Stjärna, framförallt i Ryssland. Men finns även disponibel för andra projekt där det finns behov av specialpedagogisk kompetens.
Därför är jag nu i Riga! För första gången på 8 år! J Ska delta på ett sommarläger för barn med autism. Men jag har valt att först ha några dagar ledigt i Riga. Måste känna in mig…..
Idag vandrade jag runt i Riga. Såg alla förändringar, gladdes åt att jag ändå kände igen det mesta!
Så, den gamla damen som dansar på gator och torg. Ja, hon dansar fortfarande, iklädd en röd mundering. Hon har dansat i 15 år! Dansat är väl att överdriva, hon har en bandspelare med någon slags musik och hon rör sig rytmiskt. Undrar vad hennes inkomst är? Jag har sett henne i 15 år! Dragspelaren på gågatan spelar samma melodier som för 10 år sedan. Laima klockan står kvar, turisterna fotograferar gärna varandra där. Man kan äta lunch på Lido.
Det finns en del personer som fortfarande sitter och ber om bidrag på gatorna. Kanske lite udda personligheter?
Spårvagnarna och bussarna är så moderna! Men trots det kan man inte komma upp med rullstol. Idag såg jag inte en enda rullstol på gatorna!
Men bilarna stannar vid övergångsställen! Det finns massor av restauranger och caféer! De flesta unga människor klarar att göra sig förstådda på engelska. ALLA modebutiker finns här.
Hos Velku tog man idag emot en lastbil med en sändning. Har varit med om detta så många gånger. Fantastiskt att så många i Sverige vill hjälpa genom att skänka kläder och annat. Hoppas att det är rätt, på lång sikt.
Ett spännande land! Men trots det, lite sorg i mitt hjärta!
Inger
