I lördags var det tio år sedan katastrofen på Payatas soptipp när fler 250 personer omkom när tippen kollapsade. Jag har varit många gånger där sedan dess. Det har skett en utveckling inom flera områden men inte alls som det borde vara. Det tar för lång tid att hjälpa detta område och andra liknande slumområden i Filippinerna.

I skrivande stund så den tropiska stormen "three" på väg mot Filippinerna, och beräknas slå till inom 48 timmar. Hur svårt drabbas den utsatta befolkningen denna gång?  

Några ord dom jag lärt mig på soptippen i Manila finns kvar i skallen för livet.

Kutohan

Kutohan är lössplockning. Man ser det ofta. Äldre plockar på yngre barn. Man samlas i små grupper tillsammans och plockar löss och skvallrar lite om det som är på gång.

Pagpag

Pagpag är matrester som hittas och äts direkt (t ex frukt) eller redan tillagad mat som kastats bort som hittas och värms på igen. Jag får rysningar varje gång jag tänker på det. Men vad gör man inte om man svälter. Pagpag är en tillfällig lösning men är ett hälsoproblem så klart.

Rugby boy

Rugby boy är smeknamnet på de pojkar som sniffar lim. Namnet kommer från limmet som heter Rugby. Jag har stött på dessa killar vid olika tillfällen. Det är helt borta och det känns overkligt på något sätt.

Vill du ser fler bilder från soptippen under de senaste tio åren klicka på länken:

http://www.dennisthern.com/payatas10/