Det är några veckor sen jag lämnade Port-au-Prince i Haiti för denna gång. Men precis som många andra så längtar jag tillbaka. Tankarna för mig tillbaka hela tiden. Vad är det som lockar mig tillbaka till ett av världens fattigaste länder? Det är många saker. Det är Karibien med dess värme och sköna klimat så klart. Det är aldrig fel för mig. Men sen är det ju framförallt allt arbete som Hoppets Stjärna gjort genom åren och nu efter jordbävningen. De skolor som Hoppets Stjärna nu återuppbygger, renoverar och utvecklar på landsbygden kommer bli kanonfina. Det har varit mycket intressant att följa på nära håll.
Port-au-Prince säga vara byggt för 200 000 människor, men vid jordbävningen bodde där drygt två miljoner människor. Staden nu drygt 19 månader efter jordbävningen påminner varje invånare och besökare om jordbävningen hela tiden. Många bostadshus, skolor, kyrkor, andra byggnader står kvar som efter jordbävningen. En del är helt förstörda, en del hus lutar mot grannens, en del står men ingen vågar gå in. På en del har av de rasade husen har det börja växa gräs, buskar och små träd över.
Men trots att man kan tycka att det går långsamt med uppbyggnaden i Port-au-Prince så lever staden. Då det är så mycket trafik försöker alla ta genvägar och omvägar för att ta sig igenom de värsta trafikstockningarna. Tavlor med lokal konst säljs längs de stora gatorna. På en del murar ser man graffitti för eller emot olika politiker tillsammans med andra slagord. Musik kommer från alla bussar, oftast är det den lokala musikstilen ”kompa” som pumpas ut på högsta nivå, eller ibland ännu högre om möjligt.
Tältstäderna, där det bor cirka 600 000 människor, är småstäder i sig. Ett tält är tvättservice, ett annat en frisörsalong, ett tredje visar engelska fotbollsligan och tar betalt av de som vill titta. Många som bland tälten köper upp småpartier av grönsaker, skolmaterial, kläder och mycket annat och försöker sälja framför sitt eget tält. Ambulerande medicinförsäljare patrullerar gatorna. Allt går att köpa från dem helt utan recept. Och man kan ju undra vad man får när köper på det sättet?
Denna entreprenöranda för att överleva genomsyras i hela Port-au-Prince och på vägarna mot staden. Överallt ser man små marknader där folk säljer kläder, frukt, grönsaker, grisar, höns, getter och mycket annat. Skoputsare behöver man inte leta efter, de finns överallt. Alla invånare vill ha putsade och fina skor, och det behövs. Det är dammigt överallt, eller alternativ lerigt efter regnet.
Trots att så många saker försökt förstöra Port-au-Prince genom åren så har staden överlevts och utvecklats på sitt egna sätt. Politisk orolighet i flera omgångar, invasioner, jordbävningar, bränder, orkaner, kolera och andra sjukdomar har försökt på olika sätt att stoppa utvecklingen, men staden lever vidare.
Omvärlden lovade sammanlagt 11 miljarder USD efter jordbävningen från givarländer och finansinstitutioner. Många undrar vad som hände med dem. Men de mesta av pengarna har inte ens kommit fram. USA har skickat 184 miljoner USD av de 1,14 miljarder som är öronmärkta för landet. Andra stora hjälporganisationer har kommit halvvägs genom sina insamlade pengar.
Många är rädda för korruption och att pengarna kommer försvinna helt i fel fickor och tar gärna det hela lite långsammare. Det är bara inse att det kommer ta tid innan återuppbyggnaden kommit igång ordentligt.
