Går för tillfället igenom material från Ghana och framför allt Bolgatangaområdet i Ghanas nordöstliga provins. Bolgatanga är provinshuvudstaden och är ett av de fattigaste områdena i Ghana. Hoppets Stjärna har arbetar med utbildning i området på många skolor under  många år.

Det är sällan jag tar mig tid att gå igenom hela bildarkivet men har gjort det nu. Har hittat flera bilder som jag kanske inte sett sen de togs och skickades till Sverige. Skönt att återupptäcka dem igen.

Jag som fotar mycket är fascinerad av olika ansikten och olika ögon som berättar så mycket. Man ser glädje, lidande, hopp, nyfikenhet och mycket mer. På landsbygden i Ghana märker man en extra nyfikenhet för mig och kameran. Vem är mannen med kamera? Det är kul tycker jag. De allra flesta vill vara med på bild, och blir väldigt konfunderade när de kan se sig själv på LCD-skärmen på kamerans baksida. En del vill bli fotade igen och gör andra gången en pose eller en min.  Alla bilder ovan var tagna i Ghana.

Dessa korta möten är kul och intressanta vart man än kommer. Oftast blir det mycket skratt och glädje. Vi förstår inte varandra men båda får något att minnas. 

Mitt i allt efterarbete (text, video och bilder) med Filippinerna så gick jag i dag igenom lite bilder för ett annat projekt.

Jag var i Ghana för andra gången i mitt liv 2008. Vi åkte upp till distriktet Bolgatanga som Hoppets Stjärna arbetat i sedan en katastrof ett antal år innan. Jag besökte tretton förskolor på fyra dagar. Det var tufft tempo på lika tuffa vägar. Men samtidigt mycket intressant och givande. Det stöd vi gav till dessa förskolor var livsviktigt i många fall. Jag träffade många barn under dessa dagar. Det är omöjligt att komma ihåg alla så klart. Men jag kom ihåg pojken nedan. Han bara stod där i den halvdunkla lokalen byggd av jord och lera. En enkel förskola, men han fick sina a, b, c och 1, 2, 3. Han sa ingenting, men hans ögon minns jag för alltid.

Filippinerna har över 100 miljoner invånare, med en befolkningstillväxt på 2% per år. Manila är världens tionde folkrikaste stad med 16,3 miljoner invånare, och är samtidigt världens femte skitigaste. Kontrasterna mellan rika boendes bakom höga skyddsmurar, och fattiga boendes i enkla skjul eller på gatan är enorma. Många av dessa asiatiska megastäder har liknande förhållanden: Bangkok, Jakarta, Kuala Lumpur är några av dem.

Många fattiga som sökt sig till storstaden hamnar i slummen, men de anser fortfarande att möjligheterna till utbildning och jobb är större i Manila än på landsbygden. Förmodligen har de rätt i många avseenden.

Många av de som bor i slummen har slagit läger på privat mark och hoppas att de inte ska bli vräkta, men det blir de förr eller senare. I början av 80-talet vräktes 300 familjer från sina skjul i Crame, San Juan till ett område i Taytay, Rizal i utkanten av Manila. Hoppets Stjärna följde med och startade en skola. Idag bor 6000 familjer i detta "resettlement". Hoppets Stjärnas skola fyller snart 25 år och vi jobbar hårt för framtiden bland dessa utsatta människor så att de ska få en bra start i livet.

För en vecka sen var jag på Hoppets Stjärnas skola i Infanta. Det är alltid lika kul att komma dit. Det är så annorlunda och "bara" tre timmar från huvudstaden Manila. Det är en liten skola som Hoppets Stjärna drog igång 2009. I dag har man 80 elever i fem årskurser och nästa år så blir det sex årskurser plus förskola som alla skolor måste driva numera enligt krav från utbildningsdepartementet. 

Jag gillar byn, skolan och eleverna. De är nyfikna och duktiga elever som jag förstått det.

Jag har lagt upp bilder från Infanta:

En vecka med många känslor i Filippinerna. Att få vara med om invigningen av Peter Ek Education Center och fira årsdagen av Hoppets Stjärnas skola i Taytay var riktiga höjdare (försöker ladda upp videos och bildspel, men Internet vill inte riktigt hänga med denna helg).

Sen jobbade vi på och besökte det nyaste skolprojektet i Infanta. Det är en liten men mycket fin skola. Med stöd från givare i Norge kommer vi nu kunna bygga två klassrum till där. Kanonbra.

Under fredagen blev det lite tyngre känslomässigt. Då besökte vi utsatta familjer i slummens Taytay. De flesta lever verkligen på gränsen. Hoppets Stjärna har hjälpa många familjer och barn, men fler behöver hjälp. Det första många familjer drar in på är barnens utbildning vilket bara skapar ytterligare problem på sikt. Utbildning är en möjlighet ut ur fattigdom som alla barn borde få ta del av. Hoppets Stjärna försöker hjälpa så många de kan och har möjlighet till.

I dag var vi Infanta på östkusten av Filippinernas största ö Luzon. Hoppets Stjärna har arbetat där sedan 2004 efter den svåra katastrofen. Det är alltid lika kul att komma dit. Tyvärr regnade det hela tiden under den tre timmar resan och vägen kändes i sämre skick än för sex månader sen. Nåväl.

Väl på plats så är det alltid lika kul att träffa barnen. Det tycker också det är kul med internationellt besök. Det läsår har man 84 elever i årskurs 1-5. Om ett par veckor under det nästan tre månader långa skollovet så bygger man upp två klassrum till. Från nästa år kommer man erbjuda förskola och årskurs 1-6. Denna skola är liten men fin och barnen har all chans till en bra start i livet, vilket är viktigt.

Lite kul att barnen kommer ihåg mitt namn också. Visserligen har jag nu varit där tre gånger på ett drygt år nu, men ändå. Jag gillar skolan i Infanta starkt.

Idag lördag var jag uppe med tuppen igen. Gillar att gå upp tidigt och röja bland mail och lite nyhetssajter innan man drar igång arbetet. Idag blev det sortera bilder, klippa lite video och förbereda en mycket spännande vecka som börjar i morgon söndag.

Tog ett break och åkte till flådiga stadsdistriktet Makati. Många fina dyra butiker som kantas av billiga dito. Det finns något för alla. Tog pendeltåget MRT som skär som en het kniv i smör rakt igenom stan. Knökfullt lördag dag. Förstår att tjejerna har egna vagnar. Nyttig sallad till lunch och sen beta av lite material igen. 

Över 100 elever på skolan i Taytay är med i scouterna. De träffas regelbundet och har olika aktiviteter framför allt på helgerna. Varje fredag så har de sin scoutuniform i skolan istället förden vanliga skoluniformen. Mer om scouterna nästa vecka.

Tre dagar i sträck på ett av Hoppets Stjärnas största projekt. Det har varit ryckigt. Vi hade mycket planerat, men Maria hamnade på sjukhus i fyra nätter. Själv känner jag mig hängig med febertopp, men försöker kämpa på.

Med mycket fin hjälp från Hoppets Stjärnas personal så har jag tagit mig förbi sjukdomshinder och barn som kämpat på examensprov och andra som tränat för den stora invigningen av skolsalen på måndag och fått en del gjort ändå. Tar på krafterna i värmen. Men man gläds av alla glada vetgiriga barn som kämpar på in i det sista innan skollovet börjar om några veckor.

Ett av 2 500 fightande barn är Rosehny Subaldo, 8, som går i årskurs två. Hennes favoritämne är matte och hon vil bli lärare när hon blir stor, då hon tycker hennes lärare är så bra. Några bilder på henne nedan: