Hoppets Stjärna har arbetat i Ghana sedan 80-talet, framför allt med stöd till förskolor i fattiga områden. Det behövs och kommer behövas en period framöver.

Efter stora översvämningar för ett dussintal år sen i Bolgatangaområdet i norra Ghana började Hoppets Stjärna arbeta även där. Förutom stöd till väldigt fattiga förskolor stöttar Hoppets Stjärna även ett center där man tar emot svårt undernärda barn och deras mammor. Där får de vård, vitaminer och näringsrik mat.

Sommaren 2008 besökte jag de förskolor och näringscentret som Hoppets Stjärna stöttar i Bolgatanga. Jag har sett fattigdom och elände förut, men detta var på en annan nivå. Det blev extremt emotionellt att se dessa barn kämpa för sina liv på grund av undernäring. Det var jobbigt. Pojkarna på bilden heter Mark och Maxwell. När jag träffade dem så hade kommit ur den farligaste svackan, och om de bara skulle få näring fortsättningsvis så skulle de överleva. Men det var jobbigt att se dem och de andra barnen lida. Starka minnen från den dagen.

Hoppets Stjärna har arbetat i Haiti i många år. Vi har hjälpt tusentals barn till en bättre start i livet i ett av världens fattigaste länder. Via utbildning, skollunch, hälsoprojekt och annat har vi tillsammans med faddrar och institutioner hjälpt barn, ungdomar och familjer till ett bättre liv och givit dem hopp inför framtiden.

Nu har Hoppets Stjärna ett halvdussin nybyggda och nyrenoverade skolor redo att ge ännu bättre utbildning. Många av skolornas lärare har fått vidareutbildning för att kunna ge ännu bättre stöd till 3 000 eleverna. Barnen har tillgång till fina lokaler, skollunch och säkert dricksvatten.

För en vecka sen var jag på Hoppets Stjärnas skola i Infanta. Det är alltid lika kul att komma dit. Det är så annorlunda och "bara" tre timmar från huvudstaden Manila. Det är en liten skola som Hoppets Stjärna drog igång 2009. I dag har man 80 elever i fem årskurser och nästa år så blir det sex årskurser plus förskola som alla skolor måste driva numera enligt krav från utbildningsdepartementet. 

Jag gillar byn, skolan och eleverna. De är nyfikna och duktiga elever som jag förstått det.

Jag har lagt upp bilder från Infanta:

Idag var det en lika intressant dag på skolan i Taytay precis som alla andra. Började med att jag skulle få en ung elev att prata på video. Jag berättade i kort vad jag var ute efter. Han sa att han ville skriva sitt ett manus så han kunde göra det intressant och meningsfullt enligt hans synsätt. Sån framåtanda gillar jag. Han var inte nöjd med tagning ett så han skrev om lite och på tagning tre satt det. Kul.

Skolan i Taytay är nu i Hoppets Stjärnas ägo som tidigare berättat. Så skönt. Förutom den mycket viktiga finansiella injektionen från familjen Ek så har ytterligare tre personer varit mycket viktiga i denna process. På bilden nedan syns advokat Romualdo de los Santos, borgmästare Guia G. Gomez och Hoppets Stjärnas landschef Gani Coruna, när de diskuterar olika projekt. Vi besökte borgmästare Gomez som berättade om ytterligare planer för San Juan och för de fattiga i Taytay. Mycket intressant möte. Hon har alltid varit juste mot Hoppets Stjärna vilket uppskattas förstås.

Taytay

Idag var vi på skolan i Taytay som Hoppets Stjärna drivit sen 1989. Idag har man 2 500 elever från grundskolans årskurs 1 upp till ”high school” årskurs 4. Fantastiskt att möta alla barn igen.

Ett inlägg som jag skrev i september nedan, men tycker det är värt att lägga in igen. Jag är är fascinerad över hur språken har utvecklats i Filippinerna. På tisdag är jag där igen!

Jag är tillbaka i Filippinerna, det känns som mitt andra hem ungefär som Haiti. Jag har spenderat mycket tid i framförallt huvudstaden Manila, men jag har även tittat och känt på andra delar av landet.

En av de saker som man snabbt gillar jämfört med andra länder i Sydostasien är att stora delar av befolkningen pratar engelska, som är ett av de två officiella språken och underlättar mycket. Vilket är då det egna nationella huvudspråket? Det är en bra fråga. Är det Filipino, Pilipino eller Tagalog? Och vilken skillnad är det på dem? Även lokalbefolkningen är konfunderad över det.

Sitter och går igenom gammalt material och nya planerat material från Filippinerna. Ser fram mot att åka dit igen. Hittade bland annat denna multimediagrej jag gjorde från Infanta 2010. Det blir väl en ny nu hoppas jag. Hoppas ni gillar den.

http://www.youtube.com/watch?v=DQYuE3a-0G0

Under våren 2011 var jag i Mirandita som ligger några kilometer utanför staden San Carlos. Hoppets Stjärna stöttar byn och skolan med mat och lite annat. I byn bor endast 16 familjer och området innehåller småbruk, hagar, enkla hus och övergivna torp. Alla byinvånare övergav området helt under åren 2002 – 2007 då de olika gerillagrupperna härjade i området. Andra hade lämnat området tidigare. Några familjer kom tillbaka så sent som i början av 2011.
Familjerna i Mirandita är utspridda på kullarna i området. Många bor längs enkla små stigar. Längst upp på en kulle ligger byns lilla skola med sina tre klassrum, som också är byns samlingsplats.

Det är lite halvbökigt att ta sig dit, vägen är dålig och den colombianska armén rensar sakta med säkert olika områden längs på personminor. Området som för endast några år styrdes av de olika gerillagrupperna är nu säkrat område, dock ligger det många personminor kvar i området.

Landskapet är vackert med gröna kullar och porlande bäckar, dock är det fortfarande rätt lite folk i området. Många har lämnat för gott. Den 40 år långa konflikten har huggit djupa sår i den colombianska själen. Kommer de någonsin läka? Jag är glad att Hoppets Stjärna via sin samarbetspartner i Colombia kan göra en insats i denna by.

Sitter med Kenyamappen. Många bilder har det blivit på de resor jag gjort dit. Förskolan i Mikindani är väldigt fotovänlig. Det är en fin och trevlig förskola. Bra lärare och glada barn som får lära sig mycket. Det är bra ljus i lokalerna för det mesta. Här kommer några bilder till:

På Hoppets Stjärnas hemsida och Facebook kan man läsa mycket om de senaste två årens ansträngningar för att göra sitt bästa för att hjälpa Haiti på fötter igen; från första läkarteamets insats bara någon dag efter katastrofen till färdigställandet av skolor och habiliteringscenter för handikappade. Tack till alla som skänkt en slant.

Jag spenderade nästan 15 månader av de första 20 månaderna efter jordbävningen. Jag såg och upplevde mycket på nära håll. Det finns många minnen så klart. Många fattiga som drabbades hårt. Varje gång jag gräver fram bilder eller video från den tiden så förvånas jag över hur snabbt man glömmer en del saker. Men även om det har tagit tid så har Hoppets Stjärna återuppbyggt ett barnhem som skadades vid katastrofen. Man kommer under närmaste månaderna vara klara med återuppbyggnad, nybyggnad och renovering av fem skolor till de som kallas modellskolor. Dessa förskolor och skolor kommer vara utrustade med nya möbler, vidareutbildade lärare. Lägg till uppbyggnad av vattensystem på olika sätt till dessa skolor. Cirka 4 000 barn kommer ha tillgång fina lokaler, skolböcker och utrustning. De serveras skollunch. För många av barnen är det det enda målet mat per dag.  De har tillgång till rent dricksvatten. Extra viktigt då koleraepidemin fortfarande lever. 500 000 haitier har insjuknat i sjukdomen och fler än 7 000 har omkommit sen smittan kom tillbaka till Haiti oktober 2010.

Habiliteringscentret vid sjukhuset HCH (förkortning av ett långt och krångligt namn för mig som inte kan franska) är under uppbyggnad. Det kommer också bli fint.