Maj är den stora månaden för morsdagfirande runt om i världen. Länder som USA, Filippinerna och många fler firar nu på söndag, medan Sverige, Haiti och ett dussintal andra länder firar den sista söndagen i maj.

Jag som fotar mycket är fascinerad av olika ansikten och olika ögon som berättar så mycket. Man ser glädje, lidande, hopp, nyfikenhet och mycket mer. På landsbygden i Ghana märker man en extra nyfikenhet för mig och kameran. Vem är mannen med kamera? Det är kul tycker jag. De allra flesta vill vara med på bild, och blir väldigt konfunderade när de kan se sig själv på LCD-skärmen på kamerans baksida. En del vill bli fotade igen och gör andra gången en pose eller en min.  Alla bilder ovan var tagna i Ghana.

Dessa korta möten är kul och intressanta vart man än kommer. Oftast blir det mycket skratt och glädje. Vi förstår inte varandra men båda får något att minnas. 

Hoppets Stjärna har arbetat i Ghana sedan 80-talet, framför allt med stöd till förskolor i fattiga områden. Det behövs och kommer behövas en period framöver.

Efter stora översvämningar för ett dussintal år sen i Bolgatangaområdet i norra Ghana började Hoppets Stjärna arbeta även där. Förutom stöd till väldigt fattiga förskolor stöttar Hoppets Stjärna även ett center där man tar emot svårt undernärda barn och deras mammor. Där får de vård, vitaminer och näringsrik mat.

Sommaren 2008 besökte jag de förskolor och näringscentret som Hoppets Stjärna stöttar i Bolgatanga. Jag har sett fattigdom och elände förut, men detta var på en annan nivå. Det blev extremt emotionellt att se dessa barn kämpa för sina liv på grund av undernäring. Det var jobbigt. Pojkarna på bilden heter Mark och Maxwell. När jag träffade dem så hade kommit ur den farligaste svackan, och om de bara skulle få näring fortsättningsvis så skulle de överleva. Men det var jobbigt att se dem och de andra barnen lida. Starka minnen från den dagen.

Hoppets Stjärna har arbetat i Haiti i många år. Vi har hjälpt tusentals barn till en bättre start i livet i ett av världens fattigaste länder. Via utbildning, skollunch, hälsoprojekt och annat har vi tillsammans med faddrar och institutioner hjälpt barn, ungdomar och familjer till ett bättre liv och givit dem hopp inför framtiden.

Nu har Hoppets Stjärna ett halvdussin nybyggda och nyrenoverade skolor redo att ge ännu bättre utbildning. Många av skolornas lärare har fått vidareutbildning för att kunna ge ännu bättre stöd till 3 000 eleverna. Barnen har tillgång till fina lokaler, skollunch och säkert dricksvatten.

För en vecka sen var jag på Hoppets Stjärnas skola i Infanta. Det är alltid lika kul att komma dit. Det är så annorlunda och "bara" tre timmar från huvudstaden Manila. Det är en liten skola som Hoppets Stjärna drog igång 2009. I dag har man 80 elever i fem årskurser och nästa år så blir det sex årskurser plus förskola som alla skolor måste driva numera enligt krav från utbildningsdepartementet. 

Jag gillar byn, skolan och eleverna. De är nyfikna och duktiga elever som jag förstått det.

Jag har lagt upp bilder från Infanta:

Idag var det en sån där dag med många "wow" i Filippinerna igen. Det var skolavslutning på Hoppets Stjärnas förskola i Crame. Det var sång, dans och tal. Men framförallt så fick barnen sina diplom och utmärkelser. Det är verkligen kul att se barnen i sina skolavslutningskläder och hattar mottaga sina diplom. Förhoppnings får de med sig mer än grundutbildning och diplom. De har även fått lära sig värderingar och mycket annat!

Det var också kul att se flera politiker på hög och högre nivå komma och förgylla avslutningen.

Några av mina favoritbilder bilder från i dag:

Idag var det en lika intressant dag på skolan i Taytay precis som alla andra. Började med att jag skulle få en ung elev att prata på video. Jag berättade i kort vad jag var ute efter. Han sa att han ville skriva sitt ett manus så han kunde göra det intressant och meningsfullt enligt hans synsätt. Sån framåtanda gillar jag. Han var inte nöjd med tagning ett så han skrev om lite och på tagning tre satt det. Kul.

Skolan i Taytay är nu i Hoppets Stjärnas ägo som tidigare berättat. Så skönt. Förutom den mycket viktiga finansiella injektionen från familjen Ek så har ytterligare tre personer varit mycket viktiga i denna process. På bilden nedan syns advokat Romualdo de los Santos, borgmästare Guia G. Gomez och Hoppets Stjärnas landschef Gani Coruna, när de diskuterar olika projekt. Vi besökte borgmästare Gomez som berättade om ytterligare planer för San Juan och för de fattiga i Taytay. Mycket intressant möte. Hon har alltid varit juste mot Hoppets Stjärna vilket uppskattas förstås.

I morgon bär det iväg till Manila och Filippinerna igen. Jag ser fram mot det som vanligt. Folket, stämningen, dofterna och allt annat som gör landet speciellt görs sig påminda redan när man landar på Ninoy Aquino International Airport. Det är speciellt i Filippinerna och är verkligen annorlunda från de andra länderna i Sydostasien.

Hoppets Stjärna har arbetat i landet sedan 1983 och man har verkligen förbättrat livet för många barn, ungdomar och familjer i framförallt Metro Manila, men även på andra orter i landet.

Idag har man cirka 3 000 barn på sina tre skolprojekt, varav Taytay är det enskilt största med 2 500 elever. Ser fram mot att möta så många som möjligt de närmaste veckorna.

Ett inlägg som jag skrev i september nedan, men tycker det är värt att lägga in igen. Jag är är fascinerad över hur språken har utvecklats i Filippinerna. På tisdag är jag där igen!

Jag är tillbaka i Filippinerna, det känns som mitt andra hem ungefär som Haiti. Jag har spenderat mycket tid i framförallt huvudstaden Manila, men jag har även tittat och känt på andra delar av landet.

En av de saker som man snabbt gillar jämfört med andra länder i Sydostasien är att stora delar av befolkningen pratar engelska, som är ett av de två officiella språken och underlättar mycket. Vilket är då det egna nationella huvudspråket? Det är en bra fråga. Är det Filipino, Pilipino eller Tagalog? Och vilken skillnad är det på dem? Även lokalbefolkningen är konfunderad över det.

Manila

Då Spanien regerade över Filippinerna så kallades huvudstaden Manila för ”Orientens Pärla” och var Spaniens juvel i deras ”asia pacific” imperium. Tidiga turister fick uppleva breda kullstensgator, vackra hus och trevligt gatuliv.