Under våren 2011 var jag i Mirandita som ligger några kilometer utanför staden San Carlos. Hoppets Stjärna stöttar byn och skolan med mat och lite annat. I byn bor endast 16 familjer och området innehåller småbruk, hagar, enkla hus och övergivna torp. Alla byinvånare övergav området helt under åren 2002 – 2007 då de olika gerillagrupperna härjade i området. Andra hade lämnat området tidigare. Några familjer kom tillbaka så sent som i början av 2011.
Familjerna i Mirandita är utspridda på kullarna i området. Många bor längs enkla små stigar. Längst upp på en kulle ligger byns lilla skola med sina tre klassrum, som också är byns samlingsplats.

Det är lite halvbökigt att ta sig dit, vägen är dålig och den colombianska armén rensar sakta med säkert olika områden längs på personminor. Området som för endast några år styrdes av de olika gerillagrupperna är nu säkrat område, dock ligger det många personminor kvar i området.

Landskapet är vackert med gröna kullar och porlande bäckar, dock är det fortfarande rätt lite folk i området. Många har lämnat för gott. Den 40 år långa konflikten har huggit djupa sår i den colombianska själen. Kommer de någonsin läka? Jag är glad att Hoppets Stjärna via sin samarbetspartner i Colombia kan göra en insats i denna by.

I morgon har det gått två år sen den fruktansvärda jordbävningen i Haiti. Ett av världens fattigaste länder drabbades extremt svårt. Över 200 000 människor dog och många skadades för livet på ett eller annat sätt.

Mycket har skrivits om hur sakta saker och ting har gått. Men det gör det i alla katastrofområden. Kolla i New Orleans efter orkanen Katarina. Fortfarande efter sex (?) år så är det mycket som inte fixats till.

Efter två år så är här några basfakta. Några media kommer nog skriva om hur mycket som gått snett men det gör jag inte idag.

Idag var jag tillbaka på förskolan i byn Nam Qom som Hoppets Stjärna byggde på 80-talet. Det är alltid lika kul och intressant att besök den. Det är en robust byggnad som stått emot det mesta, det är luftigt och gott om utrymme. Lärarna och eleverna är ambitiösa, och det finns gott om material och leksaker. Man bli glad här, man ser att alla barnen är glada också.

Idag var det vaccination av barnen mot olika sjukdomar. Bra att sånt funkar långt ut i myllan. En spruta på vänster arm, en spruta på höger arm. Lite gråt här, en tår där. Men för de flesta gick det bra. En som fällde en tår var femåriga Evelin. Hon blev snart glad igen och fortsatte undervisningen med de andra barnen.

Igår besökte jag den matutdelning som Hoppets Stjärna Argentina sköt om i många år för de fattiga och utsatta inom minoritetsgruppen Toba (även kallad Qom). De bor runt provinsstaden Saenz Pena i norra delen av Argentina. Det tillskott som fadderbarnen och familjerna får har alltid varit extremt värdefullt och nödvändigt.

Dessa matpaket tillsammans med vattenledningar som ger rent dricksvatten, hälsocentraler, husbyggen, skolbyggen och mycket annat de senaste 30 åren har höjt levnadsstandarden och hälsonivån bland Toba-folket. Fantastiskt!   

En bild från matudelningen igår:

FN:s säkerhetsråd har beslutat att minska antalet av deras fredsbevarande trupper och poliser i Haiti till samma nivåer som innan jordbävningen i januari 2010 som ödelade stora delar av nationen.

"Det övergripande säkerhetsläget är bräckligt, men har förbättrats", säger rådets resolution.
Rådet backas upp av en rekommendation från generalsekreterare Ban Ki-moon och röstade enhälligt för att minska uppdragets nuvarande auktoriserade militära styrka 8 940 till 7 340 soldater, och dess internationella polisstyrka från 4 391 till 4 241 officerare.

Vi får se hur detta påverkar framtiden. Vissa människor vill att FN ska stanna, en del människor vill att de ska lämna ön bums. Jag har ingen aning vad som skulle hända om de lämnar.

Jag har nu varit i Manila fem dagar. Det är alltid lika kul att vara här, som nämnt i tidigare inlägg. Har så här lång varit på Hoppets Stjärnas förskola i Crame med cirka 80 barn och på skolan i Taytay med cirka 2 500 barn och ungdomar. Imorgon blir det skolan i Infanta på östkusten av ön Luzon. Jag ser fram mot den resan.

Man kan lära sig mycket av barn och många av barnen jag träffar och pratar med har smarta, kluriga och ibland riktigt tänkvärda svar. Och en del ställer smarta motfrågor. Många av ungdomarna i tonåren har frågor som förvånar först med tanke på vart de bor, men med den globalisering som idag hela tiden sker så är det inte lika förvånande. De har tillgång till utbildade lärare, internet, Facebook och mycket annat precis som vi i mer utvecklade länder.

Barnen är glada, nyfikna och artiga. Alla kallar mig "sir" hela tiden. Det är dags för en tidigt middag, en dusch och sen sova. Det blir tidigt imorgon med en lång resa till Infanta. Några bilder från Crame och Taytay nedan:

Det är några veckor sen jag lämnade Port-au-Prince i Haiti för denna gång. Men precis som många andra så längtar jag tillbaka. Tankarna för mig tillbaka hela tiden. Vad är det som lockar mig tillbaka till ett av världens fattigaste länder? Det är många saker. Det är Karibien med dess värme och sköna klimat så klart. Det är aldrig fel för mig. Men sen är det ju framförallt allt arbete som Hoppets Stjärna gjort genom åren och nu efter jordbävningen. De skolor som Hoppets Stjärna nu återuppbygger, renoverar och utvecklar på landsbygden kommer bli kanonfina. Det har varit mycket intressant att följa på nära håll.

Port-au-Prince säga vara byggt för 200 000 människor, men vid jordbävningen bodde där drygt två miljoner människor. Staden nu drygt 19 månader efter jordbävningen påminner varje invånare och besökare om jordbävningen hela tiden. Många bostadshus, skolor, kyrkor, andra byggnader står kvar som efter jordbävningen. En del är helt förstörda, en del hus lutar mot grannens, en del står men ingen vågar gå in. På en del har av de rasade husen har det börja växa gräs, buskar och små träd över.

Men trots att man kan tycka att det går långsamt med uppbyggnaden i Port-au-Prince så lever staden. Då det är så mycket trafik försöker alla ta genvägar och omvägar för att ta sig igenom de värsta trafikstockningarna. Tavlor med lokal konst säljs längs de stora gatorna. På en del murar ser man graffitti för eller emot olika politiker tillsammans med andra slagord. Musik kommer från alla bussar, oftast är det den lokala musikstilen ”kompa” som pumpas ut på högsta nivå, eller ibland ännu högre om möjligt.   

Att vatten är viktigt för att människan ska överleva och utvecklas har visats väldigt tydligt de senaste veckorna och månaderna i och med den utbredda torkan och katastrofen i Östafrika.

Det glädjer mig då att få in rapporter om vattenprojekt från Hoppets Stjärnas projektländer Ghana och Haiti. I Ghana har skolprojekten i Osae Krodua och Pechi barnen och personalen fått bättre tillgång till säkert dricksvatten. Fantastiskt bra.

Haiti är omgivit av vatten och har flera stora sjöar och vattendrag. Trots det så har vatten för hushållsbehov och även bevattning av jordbruk "alltid" varit ett problem för den största delen av befolkningen. Det är då lila glädjande att Hoppets Stjärna hela tiden strävat efter att se till att utveckla tillgången till säkert dricksvatten för barn och personal i de skolprojekt som Hoppets Stjärna stöttar. Sen jordbävningen i januari 2010 har behoven av vatten varit ännu tydligare.

Först så kan en tropisk storm utanför Haiti byggas upp till en orkan under de närmaste dagarna. En varning har utfärdats.

Invånare i ett tältläger längs en väl trafikerad gata i centrala Port-au-Prince protesterade mot en planerad vräkning från en tomt där de bott sedan jordbävningen i januari 2011. De la sig mitt i vägen tidigt i morgontrafiken. Anställda från borgmästarens kontor komför bi och erbjöd invånarna 125 USD per familj att flytta. Men invånare sa att de pengarna räcker inte till att fixa nya bostäder. Det var ett planerat försöka att flytta ett par hundra familjer från en privatägd tomt. President Martelly har planer på att flytta 30 000 personer från vissa tomter till 16 nya områden. Det motsvarar cirka 5% av de 630 000 personer som fortfarande bor i tältläger. Detta kommer ta tid.

Hoppets Stjärna:

Som jag skrev häromdagen har det varit ordentligt livat i flera slumområden i Port-au-Prince med skottlossningar med mera. Nu har FN inlett operation Phoneix med minst 1200 FN-soldater som ska jaga kriminella och gängmedlemmar i tre slumområden: Cite Soleil, Bel air och Martissant. Då hotbilden varit stor så har vi tagit en ordentlig omväg till kontoret de senaste dagarna.

Idag började myndigheterna flytta på 400 familjer som bott på en parkering utanför den stora sportarenan downtown Port-au-Prince. Man erbjuder varje familj 250 USD för att flytta. Familjerna som bott på parkering under de 18 månader som gått sen jordbävningen klagar och säger att de har ingenstans att ta vägen. Myndigheterna vill använda arenan för olika event. Fortfarande beräknas 634 000 Människor bo cirka 1000 läger i Port-au-Prince med omnejd.

För oss har det varit en "kontorsvecka", med mycket administrativt att göra. Så kan det vara ibland. Dock var vi ute en sväng igår. Vi åkte till barnhemmet i Carrefour. De behövde mer Aquacare vattenrening som vi gärna levererade. Madame Valmond jobbar på stenhårt trots alla motgångar. Hon är verkligen en kämpe! Två bilder från igår nedan.