Jag har bloggat om Cirec förut. Just nu går jag igenom tusentals bilder och information därifrån, så tyckte det var dags igen. Jag besökte Colombia och Cirec 2005, 2008, 2011. Det som slår mig när jag går igenom materialet är hur många små detaljer det är att göra en protes, och utveckla den så att mottagaren ska kunna använda den på bästa och mest bekväma sätt. Det är gipsavtryck, göra protesen, sen ska den justeras för att den ska sitta så bra som möjligt. Jag är verkligen imponerad hur duktiga alla i processen är. Fantastiskt jobb helt enkelt!

Lägg sen till alla timmar av rehabilitering, träning och återhämtning. Många mår ju väldigt dåligt psykiskt också. De har varit med om en arbetsolycka, trafikolycka eller blivit utsatt för ett attentat via en personmina eller liknande. Hemskt!

På Hoppets Stjärnas hemsida och Facebook kan man läsa mycket om de senaste två årens ansträngningar för att göra sitt bästa för att hjälpa Haiti på fötter igen; från första läkarteamets insats bara någon dag efter katastrofen till färdigställandet av skolor och habiliteringscenter för handikappade. Tack till alla som skänkt en slant.

Jag spenderade nästan 15 månader av de första 20 månaderna efter jordbävningen. Jag såg och upplevde mycket på nära håll. Det finns många minnen så klart. Många fattiga som drabbades hårt. Varje gång jag gräver fram bilder eller video från den tiden så förvånas jag över hur snabbt man glömmer en del saker. Men även om det har tagit tid så har Hoppets Stjärna återuppbyggt ett barnhem som skadades vid katastrofen. Man kommer under närmaste månaderna vara klara med återuppbyggnad, nybyggnad och renovering av fem skolor till de som kallas modellskolor. Dessa förskolor och skolor kommer vara utrustade med nya möbler, vidareutbildade lärare. Lägg till uppbyggnad av vattensystem på olika sätt till dessa skolor. Cirka 4 000 barn kommer ha tillgång fina lokaler, skolböcker och utrustning. De serveras skollunch. För många av barnen är det det enda målet mat per dag.  De har tillgång till rent dricksvatten. Extra viktigt då koleraepidemin fortfarande lever. 500 000 haitier har insjuknat i sjukdomen och fler än 7 000 har omkommit sen smittan kom tillbaka till Haiti oktober 2010.

Habiliteringscentret vid sjukhuset HCH (förkortning av ett långt och krångligt namn för mig som inte kan franska) är under uppbyggnad. Det kommer också bli fint.

I morgon har det gått två år sen den fruktansvärda jordbävningen i Haiti. Ett av världens fattigaste länder drabbades extremt svårt. Över 200 000 människor dog och många skadades för livet på ett eller annat sätt.

Mycket har skrivits om hur sakta saker och ting har gått. Men det gör det i alla katastrofområden. Kolla i New Orleans efter orkanen Katarina. Fortfarande efter sex (?) år så är det mycket som inte fixats till.

Efter två år så är här några basfakta. Några media kommer nog skriva om hur mycket som gått snett men det gör jag inte idag.

Cristina Kirchner fick 53.96% av rösterna i presidentvalet i slutet av oktober. Det är den högsta siffran sen 1983. Har hon skött sig så bra de första fyra åren eller fanns det inget motstånd? Valfusk kanske?

Hennes stora valseger överraskar lite. För två år sen var hon väldigt impopulär efter att ha infört groteska exportskatter. Då var det färre än 30 procent av väljarna som tyckte hon gjorde ett bra jobb.

Christina Kirchner efterträdde sin man Nestor 2007 som landets första kvinnliga president. Efter hennes fantastiska comeback så har nu också blivit landets första omvalda kvinnliga president.

Haiti har den högsta andelen kolera i världen per invånare bara ett år efter att sjukdomen kom tillbaka till landet. Fler än 450 000 människor har insjuknat av kolera i ett land med 10 miljoner människor. Det betyder att 5 procent av befolkningen har insjuknat. Fler än 6 000 människor har omkommit.

På årsdagen av kolerans återkomst till Haiti, så ser det även ut som att koleran är på väg att bli den ledande dödsorsaken av smittosamma sjukdomar i Haiti, enligt hälsoexperter.

Det är betydligt mer än de 100 000 - 300 000 fall som dokumenteras årligen i Bangladesh. Demokratiska republiken Kongo har 13 000 – 30 000 fall om året.

FN:s säkerhetsråd har beslutat att minska antalet av deras fredsbevarande trupper och poliser i Haiti till samma nivåer som innan jordbävningen i januari 2010 som ödelade stora delar av nationen.

"Det övergripande säkerhetsläget är bräckligt, men har förbättrats", säger rådets resolution.
Rådet backas upp av en rekommendation från generalsekreterare Ban Ki-moon och röstade enhälligt för att minska uppdragets nuvarande auktoriserade militära styrka 8 940 till 7 340 soldater, och dess internationella polisstyrka från 4 391 till 4 241 officerare.

Vi får se hur detta påverkar framtiden. Vissa människor vill att FN ska stanna, en del människor vill att de ska lämna ön bums. Jag har ingen aning vad som skulle hända om de lämnar.

Katastrofen är ett faktum i Filippinerna igen. Flera tyfoner och tropiska stormar har slagit till mot största ön Luzon. 59 människor har fått sätta livet till. Tragiskt! Hoppets Stjärnas projekt har dock klarat sig denna gång så vitt jag vet.

Infanta

Jag håller på att gå igenom allt material från senaste besöket i Filippinerna. Många roliga bilder från Inanta har jag. Hoppets Stjärna har en skola i Infanta på östkusten av Filippinernas ö Luzon. Skolan och byn ligger "bara" 138 kilometer från kontoret i Manila, men det tar nästa 4 timmar i varje riktning med bil; vägen är dålig och slingrig.

Onsdagen var verkligen en kontrasternas dag. På morgonen var ja på Hoppets Stjärnas förskola i Crame. Där var det glada och vetgiriga barn, engagerade lärare och god stämning som vanligt.

Sen spenderade jag ett par timmar på soptippen i Payatas. Jag har bloggat om det förut och kommer nog gör någon typ av sammanställning därifrån på ett eller annat sätt. Jag har varit där ett antal gånger sedan år 2000 då den förfärliga olyckan skedde där då fler än 250 människor dog då soptippen kollapsade. Igår var det dock en väldigt konstig känsla att vara där. Det var flera saker som gjorde att jag kände så, men framförallt så är det för att alltför många barn aldrig får chansen att vara just barn och leka som vi kanske är vana att se. De kan inte gå i skolan, de måste jobba med att leta återvinningsbara saker bland ruttna sopor och mycket annat som tynger mig.

På kvällen gick jag till ett shoppingcenter i närheten av hotellet för middag. Tro det eller ej, men de spelade julsånger ur högtalarna. Visst, "holiday season" har startat. Årets fyra sista månader som slutar på -ber anses vara "holiday season". Ja, vad säger man? Visst, man såg ju en del människor med shoppingkassar.....

Det är några veckor sen jag lämnade Port-au-Prince i Haiti för denna gång. Men precis som många andra så längtar jag tillbaka. Tankarna för mig tillbaka hela tiden. Vad är det som lockar mig tillbaka till ett av världens fattigaste länder? Det är många saker. Det är Karibien med dess värme och sköna klimat så klart. Det är aldrig fel för mig. Men sen är det ju framförallt allt arbete som Hoppets Stjärna gjort genom åren och nu efter jordbävningen. De skolor som Hoppets Stjärna nu återuppbygger, renoverar och utvecklar på landsbygden kommer bli kanonfina. Det har varit mycket intressant att följa på nära håll.

Port-au-Prince säga vara byggt för 200 000 människor, men vid jordbävningen bodde där drygt två miljoner människor. Staden nu drygt 19 månader efter jordbävningen påminner varje invånare och besökare om jordbävningen hela tiden. Många bostadshus, skolor, kyrkor, andra byggnader står kvar som efter jordbävningen. En del är helt förstörda, en del hus lutar mot grannens, en del står men ingen vågar gå in. På en del har av de rasade husen har det börja växa gräs, buskar och små träd över.

Men trots att man kan tycka att det går långsamt med uppbyggnaden i Port-au-Prince så lever staden. Då det är så mycket trafik försöker alla ta genvägar och omvägar för att ta sig igenom de värsta trafikstockningarna. Tavlor med lokal konst säljs längs de stora gatorna. På en del murar ser man graffitti för eller emot olika politiker tillsammans med andra slagord. Musik kommer från alla bussar, oftast är det den lokala musikstilen ”kompa” som pumpas ut på högsta nivå, eller ibland ännu högre om möjligt.   

Man kan tycka att återuppbyggnaden av framförallt huvudstaden Port-au-Prince tar otroligt lång tid. Men jag tror fortfarande att det är många komplicerade frågor som överlappar varandra. Jag återkommer mer till det senare, men idag gläds jag åt lite positiva nyheter nedan från huvudstaden som jag spenderat 15 månader i sen jordbävningen. Jag gillar verkligen Port-au-Prince, Haiti och dess befolkning och det är så många faktorer som gör att det ser ut som det gör.

Kommissionen för återbyggandet av Haiti med gemensamt ordförandeskap av förre amerikanske presidenten Bill Clinton och Haitis regering tillkännagav ett nytt stort projekt under onsdagen för att återuppbygga en del av huvudstaden som skadades vid förra årets jordbävning.
Kommissionen sa att det planerar att spendera 78 miljoner USD för att återbygga 16 stadsdelar och flytta på ungefär 30 000 människor från sex stora tältläger som fortfarande finns kvar i huvudstaden Port-au-Prince efter katastrofen 2010.

Kommissionen sa att projektet syftar till att flytta 5 239 familjer som lever i sex särskilt utsatta läger tillbaka in i 16 bostadsområden i Port-au-Prince där de flesta av dem levde före skalvet.
"Denna typ av samarbete kommer att generera varaktig förändring, och bygga de permanenta bostäder som haitierna är beroende av" sa Clinton i ett tal efter kommissionens meddelande. Han sade att projektet skulle skapa cirka 4 500 nödvändiga jobb.
Fortfarande bor ca 630 000 haitier i tältläger i och runt Port-au-Prince.