Det är några veckor sen jag lämnade Port-au-Prince i Haiti för denna gång. Men precis som många andra så längtar jag tillbaka. Tankarna för mig tillbaka hela tiden. Vad är det som lockar mig tillbaka till ett av världens fattigaste länder? Det är många saker. Det är Karibien med dess värme och sköna klimat så klart. Det är aldrig fel för mig. Men sen är det ju framförallt allt arbete som Hoppets Stjärna gjort genom åren och nu efter jordbävningen. De skolor som Hoppets Stjärna nu återuppbygger, renoverar och utvecklar på landsbygden kommer bli kanonfina. Det har varit mycket intressant att följa på nära håll.
Port-au-Prince säga vara byggt för 200 000 människor, men vid jordbävningen bodde där drygt två miljoner människor. Staden nu drygt 19 månader efter jordbävningen påminner varje invånare och besökare om jordbävningen hela tiden. Många bostadshus, skolor, kyrkor, andra byggnader står kvar som efter jordbävningen. En del är helt förstörda, en del hus lutar mot grannens, en del står men ingen vågar gå in. På en del har av de rasade husen har det börja växa gräs, buskar och små träd över.
Men trots att man kan tycka att det går långsamt med uppbyggnaden i Port-au-Prince så lever staden. Då det är så mycket trafik försöker alla ta genvägar och omvägar för att ta sig igenom de värsta trafikstockningarna. Tavlor med lokal konst säljs längs de stora gatorna. På en del murar ser man graffitti för eller emot olika politiker tillsammans med andra slagord. Musik kommer från alla bussar, oftast är det den lokala musikstilen ”kompa” som pumpas ut på högsta nivå, eller ibland ännu högre om möjligt.