Mitt i allt efterarbete (text, video och bilder) med Filippinerna så gick jag i dag igenom lite bilder för ett annat projekt.

Jag var i Ghana för andra gången i mitt liv 2008. Vi åkte upp till distriktet Bolgatanga som Hoppets Stjärna arbetat i sedan en katastrof ett antal år innan. Jag besökte tretton förskolor på fyra dagar. Det var tufft tempo på lika tuffa vägar. Men samtidigt mycket intressant och givande. Det stöd vi gav till dessa förskolor var livsviktigt i många fall. Jag träffade många barn under dessa dagar. Det är omöjligt att komma ihåg alla så klart. Men jag kom ihåg pojken nedan. Han bara stod där i den halvdunkla lokalen byggd av jord och lera. En enkel förskola, men han fick sina a, b, c och 1, 2, 3. Han sa ingenting, men hans ögon minns jag för alltid.

Under våren 2011 var jag i Mirandita som ligger några kilometer utanför staden San Carlos. Hoppets Stjärna stöttar byn och skolan med mat och lite annat. I byn bor endast 16 familjer och området innehåller småbruk, hagar, enkla hus och övergivna torp. Alla byinvånare övergav området helt under åren 2002 – 2007 då de olika gerillagrupperna härjade i området. Andra hade lämnat området tidigare. Några familjer kom tillbaka så sent som i början av 2011.
Familjerna i Mirandita är utspridda på kullarna i området. Många bor längs enkla små stigar. Längst upp på en kulle ligger byns lilla skola med sina tre klassrum, som också är byns samlingsplats.

Det är lite halvbökigt att ta sig dit, vägen är dålig och den colombianska armén rensar sakta med säkert olika områden längs på personminor. Området som för endast några år styrdes av de olika gerillagrupperna är nu säkrat område, dock ligger det många personminor kvar i området.

Landskapet är vackert med gröna kullar och porlande bäckar, dock är det fortfarande rätt lite folk i området. Många har lämnat för gott. Den 40 år långa konflikten har huggit djupa sår i den colombianska själen. Kommer de någonsin läka? Jag är glad att Hoppets Stjärna via sin samarbetspartner i Colombia kan göra en insats i denna by.

För mig började resan väldigt bra och smidigt mot Argentina. Det flöt med allt fram tills det var dags att gå ombord planet i Houston mot Buenos Aires. Då kom det ett meddelande att planet var försenat 12 timmar på grund av ett askmoln. Det visade sig att den chilenska vulkanen Puyehue ville pusta ut lite över södra delen av sydamerika. Den skapade även stora problem förra året, och nu då och då sedan den 4 juni år. På grund av vindarna så har dessa askmoln skapat problem över Buenos Aires.

Efter sammanlagt 21 timmars försening så kom vi iväg. Hade lyckats boka om lokalflyget i Argentina till ett plan 24 timmar senare än planerat. Efter en timme lång taxiresa till inrikesflygplatsen så möttes jag av en arbetskonflikt av flygbolaget Aerolineas Argentina (som jag skulle åka med) och vissa fackföreningar. Kaos på flygplatsen. Jag lyckades checka in. Mitt flyg skulle avgå enligt tidtabell. Dock var så inte fallet. Det ställdes också in precis som alla flyg resten av dagen. Vad göra? Bara satsa på att ta bussen upp till Chaco

Fick ut väskan från bagagerummet och tog en profithungrig remiss (organiserad finare taxi) till busshållplatsen. Tog en 16 timmars bussresa till Saenz Pena. Det gick väldigt bra faktiskt och skulle lätt kunna göra det igen.

I natt vaknade jag upp mitt i natten av värmen igen. Gick upp och drog upp fläkten till styrka 2. Det svalkar bättre, men oftast river det ökade draget upp myggnätet från sängen som skapar kända problem; kliande myggbett. Väl i sängen igen så hör jag skottlossning i fjärran. Förmodligen är det i den ökända stadsdelen Cite Soleil. Detta slumområde ansågs som världens farligaste område under 2005 av FN. Gängen ”krigar” igen om makt, pengar och annat. Skottlossningen är denna gång relativt kortvarig, det typiska ljudet från en helikopter hörs i samma riktning som skottlossningen. Båda ljuden försvinner i natten och jag somnar om.    

Idag på eftermiddagen är det 18 månader sen den fruktansvärda jordbävningen i Haiti. Haiti har sedan någon månad en ny president. Än så länge har han inte imponerat med några briljanta lösningar för en bättre framtid för landet. Det är kanske ingen som förväntar sig det heller, förutom alla småbarnsföräldrar som hoppas och tror på fri skolgång till skolstarten andra veckan i september. President Martelly vann valet med löften som fri skolgång som en av hörnstenarna. Frågan är när han kan leverera sånt? Kommer mötena med investerare i USA, Europa och Asien ge resultat nu eller någonsin?

Även om det går långsamt så händer det saker i Haiti. Vägar byggs. Det känns som det är en stor prioritering på de stora nationella vägarna. Bra. Och det Vietnamesiska bolag som håller på att koppla (hela) landet med fiberoptik ser man arbeta aktivt överallt längs vägarna. Bra. Starka rykten gör gällnade att Haiti kommer ha 3G innan årets slut. Bra. Riktigt investeringar i infrastrukturen är viktigt för att Haiti ska kolla på fötter igen.

Valkommissionen meddelade att det slutliga resultatet från först rundan kommer att meddelas på onsdag. Jag trodde de redan gjort det? Och röstningen i den andra valomgången kommer att ske den 20 mars. Och det slutgiltiga resultatet kommer att meddelas den 31 mars enligt valkommissionen. Hoppas de har rätt.

Jude Celestine har ännu inte givit upp. Trots internnationella påtryckningar så har han inte meddelat att att han ger upp. Partiet har sagt att de inte stödjer hans kampanj längre, men själv vill han köra på. Politiskt är han ute i kylan, men lagligen så är han fortfarande med enligt hans rådgivare. Konstig rådgivare om ni frågar mig.

USA's utrikesminister Hillary kommer till Haiti under söndagen. Hon ska träffa president Preval för att prata om valet och återuppbyggnaden av landet sedan jordbävningen. Hon ska också träffa presidentkandidaterna. Undrar om de gäller även Celestine.