Detta är en av mina favoritbilder från förskolan i Boyer, Haiti. Jag känner glädje när jag ser dessa två glada tjejer äta skollunch i november 2010.

Hoppets Stjärna har arbetat i Haiti i många år. Vi har hjälpt tusentals barn till en bättre start i livet i ett av världens fattigaste länder. Via utbildning, skollunch, hälsoprojekt och annat har vi tillsammans med faddrar och institutioner hjälpt barn, ungdomar och familjer till ett bättre liv och givit dem hopp inför framtiden.

Nu har Hoppets Stjärna ett halvdussin nybyggda och nyrenoverade skolor redo att ge ännu bättre utbildning. Många av skolornas lärare har fått vidareutbildning för att kunna ge ännu bättre stöd till 3 000 eleverna. Barnen har tillgång till fina lokaler, skollunch och säkert dricksvatten.

Åker inom kort till Filippinerna. Kommer blogga och twittra bland mycket annat. Hör av er till info@starofhope.org om ni har några frågor om arbetet där.

mvh/DENNIS 

Jag håller på att rensa upp det sista från min resa till Argentina i november förra året. Det blir alltid lite småsaker kvar:nån notis som inte skrivs klart eller nån video som inte klipps färdigt. Men nu tror jag att jag har knutit ihop säcken. Hoppas så i alla fall.

Efter 30 år av hårt arbete i och runt Saenz Pena av Kenth och Alba Johansson, deras söner och personal så har arbetet verkligen börja ge riktiga resultat som glädjer. Från början gick arbetet ut på att rädda liv via husbyggen, vattensystem, hälsokliniker och annat. Arbetet har med tiden utvecklats.

Nu i allt större utsträckning så ser vi allt fler ungdomar få en yrkesutbildning via den egna yrkesskolan eller så går de på högskola och universitet via stipendium från Hoppets Stjärna och utbildar sig till till lärare, sjuksyster, revisor, polis och andra yrken. Inom nått år så kommer den första advokaten från minoritetsgruppen Qom (också kallad Toba, som dock används i allt mindre utsträckning). Fantastiska framgångar. Faddrarnas gåvor och insatser har verkligen givit allt finare resultat. Många unga pojkar får lära sig spela fotboll i fotbollsskolan, vilket också ger dem en bra fritidssysselsättning att hålla på med. 

På Hoppets Stjärnas hemsida och Facebook kan man läsa mycket om de senaste två årens ansträngningar för att göra sitt bästa för att hjälpa Haiti på fötter igen; från första läkarteamets insats bara någon dag efter katastrofen till färdigställandet av skolor och habiliteringscenter för handikappade. Tack till alla som skänkt en slant.

Jag spenderade nästan 15 månader av de första 20 månaderna efter jordbävningen. Jag såg och upplevde mycket på nära håll. Det finns många minnen så klart. Många fattiga som drabbades hårt. Varje gång jag gräver fram bilder eller video från den tiden så förvånas jag över hur snabbt man glömmer en del saker. Men även om det har tagit tid så har Hoppets Stjärna återuppbyggt ett barnhem som skadades vid katastrofen. Man kommer under närmaste månaderna vara klara med återuppbyggnad, nybyggnad och renovering av fem skolor till de som kallas modellskolor. Dessa förskolor och skolor kommer vara utrustade med nya möbler, vidareutbildade lärare. Lägg till uppbyggnad av vattensystem på olika sätt till dessa skolor. Cirka 4 000 barn kommer ha tillgång fina lokaler, skolböcker och utrustning. De serveras skollunch. För många av barnen är det det enda målet mat per dag.  De har tillgång till rent dricksvatten. Extra viktigt då koleraepidemin fortfarande lever. 500 000 haitier har insjuknat i sjukdomen och fler än 7 000 har omkommit sen smittan kom tillbaka till Haiti oktober 2010.

Habiliteringscentret vid sjukhuset HCH (förkortning av ett långt och krångligt namn för mig som inte kan franska) är under uppbyggnad. Det kommer också bli fint.

I morgon har det gått två år sen den fruktansvärda jordbävningen i Haiti. Ett av världens fattigaste länder drabbades extremt svårt. Över 200 000 människor dog och många skadades för livet på ett eller annat sätt.

Mycket har skrivits om hur sakta saker och ting har gått. Men det gör det i alla katastrofområden. Kolla i New Orleans efter orkanen Katarina. Fortfarande efter sex (?) år så är det mycket som inte fixats till.

Efter två år så är här några basfakta. Några media kommer nog skriva om hur mycket som gått snett men det gör jag inte idag.

Jag har skrivit flera inlägg om allt fint arbete man gjort lokalt här i Chaco i norra Argentina. Det är vattenledningar, hälsoklinik, husbyggen, yrkesskolor, studiestöd och mycket mycket annat. Allt fler ungdomar kommer ut i arbetslivet, ni kanske sett videon med Veronica Carmelo. Det finns så många fler ungdomar (och äldre) som kommit lika långt och även längre. Det kommer notiser och videos på det också.

Det går framåt på många sätt på många olika plan. Det är tredje gången som jag är här. Och jag ser tydligare förändringar bland indianerna. De är mer sociala än för sex år sen då jag var här för första gången. De är mer öppna, det är ok att ställa upp på en frågestund, det är ok att ställa upp på bild etc. De själva tar kontakt också. Jag tror så klart att det är många faktorer.

En är att de som kommit ut i arbetslivet och blandats upp i samhället öppnat upp och föregått med gott exempel. Förr satt indianerna i reservaten och var rädda och blyga.

Igår fick jag en sån där aha-känsla igen. Hoppets Stjärna byggde ju en hälsoklinik för många år sen i den lilla byn Nam Qom. Kanonbra, men det är först man besöker den hur man förstår hur mycket den betyder. Då den byggdes räknade man med att 8-10 000 personer skulle vara upptagningsområdet. Det är nog fler än så även idag. Man erbjuder tandläkare, läkare, gynekolog gratis till byborna. Driftskostnaderna står kommunen för.

En liten men väldigt funktionsduglig klinik som har varit en mycket bidragande orsak till det förbättrade hälsotillståndet i Nam Qom och andra byar runtomkring. Det var verkligen fantastiskt att uppleva på nära håll, man ser hur mycket det betyder bland de fattiga byborna.

Igår var vi på förskolan Nam Qom. Hoppets Stjärna var med och byggde förskolan en gång i tiden och har även renoverat den genom åren och har nu många fadderbarn där. Det är verkligen ett fint projekt. Man ser bara glada barn och lärare. Igår var det dock färre barn än vanligt då de går vattenkoppor bland barnen. Hoppas de mår bättre snart.

Ett av barnen är fem år gamle Juana. Hon var jätteglad hela tiden vi var där. Dock har hon en jobbig bakgrund. När jag tog lite bilder på henne så bad hon mig att jag skulle vara hennes pappa. Jag undrade varför. Personalen berättade att pappan försvunnit då mamman blivit gravid. Den unge pojken tog inte sitt ansvar för sina handlingar helt enkelt.

Juana bor nu med sin mamma och mormor, men saknar en pappa som alla de andra barnen har. Och de är väldigt fattiga. På förskolan får hon dock lära sig olika saker och även leka med de andra barnen så de kan förbereda sig för den kommande grundskolan. Hoppets Stjärna gör allt för att hon ska få en bra start i livet trots sin jobbiga uppväxt.

Igår besökte jag den matutdelning som Hoppets Stjärna Argentina sköt om i många år för de fattiga och utsatta inom minoritetsgruppen Toba (även kallad Qom). De bor runt provinsstaden Saenz Pena i norra delen av Argentina. Det tillskott som fadderbarnen och familjerna får har alltid varit extremt värdefullt och nödvändigt.

Dessa matpaket tillsammans med vattenledningar som ger rent dricksvatten, hälsocentraler, husbyggen, skolbyggen och mycket annat de senaste 30 åren har höjt levnadsstandarden och hälsonivån bland Toba-folket. Fantastiskt!   

En bild från matudelningen igår: