Ska det aldrig ta slut? Att det är snö kan jag stå ut med, att det är kallt kan jag också stå ut med. Men isgator och istappar gillar jag inte!

Syftet med resan till Nizhny Novgorod denna gång är att göra en utvärdering av de insatser som gjorts under de två senaste åren samt planera för kommande insatser. Det är ingen lätt uppgift! För att kunna utvärdera måste man ha tydliga mål och metoder. Annars vet man ju inte vad man ska utvärdera. Men detta sätt att tänka fungerar inte riktigt här.

Det finns vissa områden där vi inte har så många positiva resultat. Då är frågan om vi ska fortsätta göra mer av samma insats eller helt byta strategi. Det gäller framförallt att erbjuda barn med tal-, språk- eller kommunikationssvårigheter någon form av alternativ metod för sin kommunikation. Här är man helt inriktad på att barnen ska lära sig prata. Och visst, det är väl bra, men om de nu inte kan det!? Jag har utbildat många i AKK genom åren, men kunskaperna används inte riktigt som jag skulle önska.
Men det är inte så lätt som det låter! Det är nämligen inte tillåtet att använda alternativ och kompletterande kommunikation i förskolor och skolor. Då finns det ju ingen poäng i att fortsätta utbilda personal, vi måste påverka myndigheterna istället.

Medan jag grubblar vidare  fortsätter jag ta ett steg i taget på isgatorna. Titta upp på istappar, titta ner på isgatan.  Vill ju helst inte hamna på sjukhus med en fraktur här!