Idag blev Santos delstatsmästare i fotboll. Motståndaren Corinthians besegrades med 2-1. Hela stan blev som galen, och bilarna tutade, fyrverkerierna exploderade över himlen och folket sprang ut på gatorna och jublade. Det är svårt och förstå hur stor fotbollen är i Brasilien. Den är nog det viktigaste av allt verkar det som. Därför tror jag att satsningen på att komplettera förskolorna med fotbollsskolor är en genial idé. Det luktar succé lång väg.

Som vanligt i Brasilien går man i kyrkan på söndag förmiddag. Idag fick jag tillfälle att tala till medlemmarna i församlingen Filadelfia och kunde även passa på att tacka dem för allt stöd de gett och ger Hoppets Stjärna här i Brasilien. Engagemanget från kyrkans medlemmar är en viktig beståndsdel i den strategi vi arbetat fram i Brasilien. De volontärer som utan ersättning ställer upp för barnen är guld värda. På biståndsspråk säger man att “det civila samhällets resurser mobiliseras för de viktiga utvecklingsinsatserna för barn.” Men sak samma. Det är jätteviktigt att engagerade människor ställer upp och hjälper till. Om vi skulle betala för varje timme som läggs ner för barnen, då skulle kostnaden bli alldeles på tok för hög. Dessutom är det jättebra för en kyrka att kunna engagera sina medlemmar i goda handlingar. Det mår alla bra av. Praktiska hjälpinsatser ett utmärkt sätt att lära känna sina medmänniskor, och det bygger stort förtroende.

I morgon bär det av till Sao Paulo, där jag ska besöka förskolan i Villa Mediros. Där finns idag 450 barn. Det ska bli underbart och få möta dem alla. Att se deras glada ansikten, höra deras härliga skratt och få alla dessa kramar... Mötet med barnen är det bästa med det här jobbet. Älskar varje sekund av dessa tillfällen.
Lennart
Generalsekretare Hoppets Stjärna